Att växa tillsammans.

Återigen ett stort tack för igår, ett givande och helande samtal. Det är så bra att ha någon som är opartisk med, och att du är ärlig och frågar både mig och P saker. Och jag tror det var viktigt för oss båda att höra någon annan förstå våra olika sidor.

Efteråt har vi pratat och kramats och sagt att vi utvecklats så mycket efter vi träffade dig – vi umgås, vi pratar och kommunicerar. Det är en stor förändring nu när ingen av oss går på tårna kring varandra och eller behöver riskera något genom att fråga om saker.

Jag upptäckte också för några veckor sedan att jag fick massor av liv i känslor jag hade haft tidigare för P men även nya gällande intimiteten. För vi är ju två personer nu som aldrig varit så djupt engagerade i varandra och i oss själva.

När jag berättar om något som är jobbigt för mig, så lyssnar han, och verkligen förstår. Han tar det på allvar och jag känner inte längre att jag ensam kräver plats i förhållandet, utan att han också nu VILL att jag tar plats. Det är så mycket enklare för mig att dela mina tankar och känslor när jag litar på att jag inte kommer bli avvisad eller kallas överkänslig.

Och detta hör ihop med det intima. Jag har tidigare trott att det räcker att älska P och veta att jag vill vara med honom, då kommer sexlivet och känslorna också finnas där. Men det har ju inte funkat för mig…. Och jag har känt mig ansvarig över detta, har skyllt på mina trauman eller den bristande kärlek och fysiska kontakt jag aldrig fick från mina föräldrar. Och jag har försökt förstå, frågat mig själv varför det är annorlunda nu? Att jag är så attraherad av P på ett bubblande sätt? Och det är för att jag tagit ett kliv framåt i förhållandet – och jag har inte behövt slå mig fram – han har hållt mig i handen och sagt “Kom! Kom!” Det är som vi båda förstått hur, och jag känner nu att vi upptäcker varandra mer och mer. Tack!!! ️️