Min resa som terapeut

Jag brukade tro på någon sorts slutstadium, ultimat, perfekt mål – ett harmoniskt och fantastiskt tillstånd som jag en dag äntligen skulle nå. Både för mig som den perfekta terapeuten med maximal kunnighet och skicklighet, och för patienterna; ett slutgiltigt tillstånd av total och 100-procentig frihet, lycka, och harmoni. Detta sökande efter det ultimata målet som alltid tycks förflytta sig är vanligt vid perfektionism – en mycket vanlig copingstrategi. Och det är bara ett av många sätt att försöka hantera livets komplexitet. Vi människor gör så mycket för att hitta sätt att ta oss an livets osäkerheter och smärta… Alla har vi våra egna kreativa lösningar, men många av dem skapar mer problem än de löser!

Svaren ligger så mycket djupare. Vi är på en resa där vi tillsammans hela tiden upptäcker nya dörrar att öppna, lär oss mer och inser att ju mer vi lär, desto mer finns att utforska – och vi gör det tillsammans! Och ju mer vi rör oss, expanderar, lär oss,  växer och utvecklas, desto rikare och vackrare blir livet.Det är inte utan smärta, men plötsligt känns det okej. Smärta är inte samma sak som lidande. Smärtan, som är en naturlig del av att vara människa, blir bara en droppe i det stora havet. Den är lätt att bära mjukt, för livet är så mycket mer, och du är aldrig ensam.

I början av terapi är det visserligen först viktigt att minska lidandet, att nå en vardag utan konstant ångest, oro, tomhet, eller inre kamp. Men efter hand öppnas nya mål och möjligheter och kan börja skönjas. Det blir spännande på ett nytt sätt – en nyfikenhet på vad som väntar härnäst.

Jag har lärt mig att släppa taget om det som inte fungerar och istället finna djupare och mer meningsfulla vägar i livet. Precis som mina patienter växer, växer jag som terapeut vid varje möte, varje ny dörr som öppnas.  Livet och vi är stora nog att bära, tillåta och ge plats åt allt som är – trygghet och ovisshet, vardag och äventyr, smärta och njutning. När vi på djupet upptäcker vår innersta kärna, vårt mest autentiska Själv, som står stadigt förankrat vad som än händer och med rötter djupt ner i något som sammanför oss alla med varandra,blir smärtan som ett moln på himlen eller en krusning på ett vidsträckt hav. Den är något vi kan möta med djup medkänsla, något möjligt, till och med lätt, att omfamna, älska och läka.

Det kanske låter främmande eller konstigt. Eller kanske som något du försöktmen aldrig riktigt lyckats med. Boka en session och följ med på en terapi-resa – jag använder all min kunskap för att hjälpa dig, och tillsammans gör vi det möjligt.